De två tog den tredje och stack i en säck
Sen bar de den säcken till mjölnare Bäck
Sen satte de säcken vid dotterens säng
Där var den fri från båd råttor och regn
Men när det blev tyst i var endaste vrå
Då började säcken att knalla och gå
Å, kära min dotter tänd upp ljus
Jag tror det är skälmar i våra hus
Å, nej kära far släck genast ut ljus
Det var bara katten som spände en mus
Å käringa svara i roa ho låg
Den katten hade stövlar med spännen uppå
Hin ta dig din gamla märr
Du sa inte så den tid du var kär
Zeige deinen Freunden, dass dir Mjölnarens måg von Triakel gefällt:
Kommentare