Holländarens grav
Quelle: Spotify
Det gick ett holländskt skepp mot hennes sista stund,
För vi tände falska eldar för att få henne på grund,
Vi blev rika den där natten, la' beslag på hela lasten.
Vi lämna' inga levande kvar.
En holländsk skeppsmatros, försökte fly sin kos.
Minns hur jag tog upp jakten, när han kasta' sig över bord.
Jag begravde honom själv, under ett röse samma kväll.
Vi lämna' inga levande kvar.
Men när stormen går, då mitt lyfter mitt nackehår, han går igen,
vill nu ta ut sin hämnd.
Jag hör hans röst, skära uti mitt bröst. Hans bleka sken,
Skär genom märg och ben.
Jag hör andetag, ifrån holländarns grav.
Vad spelar det för roll, att man är rik som ett troll,
När ens själ den är fattig, tömd på allt sitt innehåll.
Samvetet blev mitt straff, det äter upp all min kraft.
Det lämnar inget levande kvar.
Så nu på ålderns höst, korkig och med sprucken röst,
Kan du se mig ut på klippan, varna skepp för farlig kurs.
Du kallar mig för tokig, och det är väl så de é.
Här finns inget levande kvar.
Men när stormen går, då mitt lyfter mitt nackehår, han går igen,
vill nu ta ut sin hämnd.
Jag hör hans röst, skära uti mitt bröst. Hans bleka sken,
Skär genom märg och ben.
Jag hör andetag, ifrån holländarns grav.
Jag hör andetag, ifrån holländarns grav.
Zeige deinen Freunden, dass dir Holländarens grav von Stefan Andersson gefällt:
Kommentare