Över mörkaste dalgång där vindar drar bi
Göms skatter av liv, där döljs allt
Av varsamma händer de leddes bortom
Mot helande kraft tusen falt
Styrkan besitts ej av den, vars steg
Ses tas på en upptrampad stig
Känslan av frihet och väl mod förstärks
Av att inneha frihetens val
Fången i käftar då blodtörst tar vid
På stenbädd hans öde nu nåtts
Närhet av stor slagna dåd känns invid
Slut tyr sig nära till trots
Trädkronor suckar och ryggar tillbaks
När slöjan av dimma når skyn
EN man med ett hopp om ett rikare liv
Nu ensam med fruktan i syn
Bortom köldslagna dalar och oskuldsfull skog
Osar bestarnas offereld tätt
Med löften om att lycka de lockades med
Till djupet sen aldrig de setts
Sargat ett liv levts, med svaghet i tät
En spricka i sfären ses svart
Hopplösa nätter och dagar malt på
Himlar slås sönder i natt
Jag följer mitt inre, markerar min väg
Över otrampad mark min gestalt
Mitt inre, mitt tempel jag tyr mig till mig själv
Har ej valt en gud - jag är allt
Himlar slås sönder i natt
När slöjan av dimma når skyn
Zeige deinen Freunden, dass dir Livsfärd I Blindo von Hel gefällt:
Kommentare