En dag nu gryr ur svunnen tid
Rösen manar skogens mörka ed
Sälla dig till harg och griftens vida famn
Ty jorden ni gav som svedjat land
En vilja av tro som aldrig dör
Så murken äro ekens stam
Åldern minnar unge mannens värv
Han giver jorden sitt blot som eken skänker sitt blad
Ty jorden ni gav svedjat land
En vilja av tro som aldrig dör
Se hurledes korpen far
över furan mot en helgad dal
där vördnad råda skall, där alver städse bli
Ty jorden ni gavsvedjat land
En vilja av tro som aldrig dör
För forsarnas sång är livets stäv
Porla varligt, strömmen äro så skälmsk
Ack nejdens fagra spår, skilda vägar vi gå
Ty jorden ni gav...
Zeige deinen Freunden, dass dir Arv von Fejd gefällt:
Kommentare